-

usch nä fan jag blir bara ledsen av allting just nu jag far åt pipsvängen

nio noll nio

Trodde jag började 9:45. Jag börjar 12. Jag kunde alltså sovit. Om jag kunde sova.

Projekt ett. Jag börjar nästan känna avsmak.

Nu gick N förbi.

Boken i boken är en MacGuffin. (Det figurerar en bok i projekt ett. Den som tror att denna bok i sig är viktig har missförstått projekt ett. Detta kom jag fram till precis nu, sittandes på en barstol på mitt frukostställe. Och det kan faktiskt vara så att jag har rätt i denna fråga. Antingen det, eller så har jag fel.)

De har en ny cd på frukoststället.

Sa jag att jag har varit vaken sen kvart i 2?

En kille med Tintin-hår gick precis förbi.

I förrgår flirtade jag med en gravid kvinna igen. Det var nästan inte meningen. Det liksom bara blev så. Vi blev i varje fall glada båda två. Hon var inte tyska.

Jag vill klippa mig igen.

Inte

Kan inte sova.

Inlägg #450 (av de som överlevde den senaste utrensningen)

Varför vaknar jag alltid ett och nånting? Varför kan jag inte sova som mina barn?

Jag vill ha kaffe.

Men nu när jag har varit vaken en stund känner jag förstås att jag är dödstrött.

Men jag hade inte tackat nej.

Saknar projekt två. Lite trött på projekt ett.

Torktumlare.

Sova.

Satans jävla skit.

Under kontroll

Kan inte låta bli att peta lite till i projekt ett medan saker och ting far runt i mig som i en torktumlare. Jag jobbar i morgon. Jag kommer förmodligen att vara otålig och irriterad och förbannad och det är just när jag är otålig och irriterad och förbannad som jag brukar vara som mest charmig och trevlig och flörtig. Mot kunderna. Jobbar fredag till måndag och det är nu kriget börjar. Lite roligt.

Och de små kommer lördag, gymnasisten i morgon.

Jaha.

Men faktum kvarstår.

Jag vill skrika.

Vid fyratiden i dag var jag på väg hem. Amiralsgatan vid Latinskolan. Mörkt. Nästan helt mörkt. Allting regnblankt, laminerat. Och alla ljusen. Och jag tänker: Hem. Vadå hem?

Och "hemma" läser jag dåligt översatt Oates:

Corinne kunde finna sig själv sittande i en källartrappa som hon inte kände igen. Inte trappan på High Point Farm, den var annorlunda. Ljuset var inte tänt och hon hade inget ärende dit. Hon hade kanske en kopp kallt kaffe i handen, eller en korkskruv, en disktrasa eller en burk Windex och det tydde på att hon varit på väg någonstans. Men nu satt hon bara här i mörkret, en förvånad kvinna i femtioårsåldern, förvirrad men leende mot mörkret där nere, där hotfulla former av packlårar, tunnor, upp- och nedvända bord och stolar slugt lurade på henne. Var det ett mausoleum hon hade råkat vandra in i? Var det de dödas rike? "Mor, du är väl inte också här?" Det var menat som ett tappert skämt. Om Corinne Mulvaney bara kunde få en enda person att skratta - sig själv - skulle det betyda att läget var under kontroll.

Lilla helvetet

När jag kom hem tittade jag lite på projekt ett. Jag strök ett par grejer, det sista jag hade skrivit. Projekt två ligger utskrivet i min väska och väntar på mig. Jag undrar vad jag kommer att tycka när jag läser det igen. Och samtidigt spökar en del grejer i min skalle. Saker som jag inte tycks kunna bli kvitt. Just nu.

Ja, inte bara i min skalle.

Jag blir inte klok på dem (som det heter), de där grejerna. Får inte ihop bilden.

Och så hittar jag inte off-knappen.

(Kanske inte finns nån?)

Jag får läsa manualen igen.

Det regnar i Malmö

Jag måste ha sovit i tolv timmar. Minst. Trötthet som har lagrats i kroppen i månader.

Växlar från projekt ett till projekt två. Kanske.

Jag tror jag är arg.

Och jag behöver ett elluttag.

Alltid när jag vaknar mitt i natten

Vaknar mitt i natten. Mår sådär. Ibumetin. Ledig i morgon. Varför har jag så svårt för att komma över. Det där.

Därför att jag fortfarande. Du vet.

(Det tar tid. Det där. Du vet. Fan.)

Och komma över till vadå?

När jag borde. Du vet.

(Fast jag vet ju varför. Fan.)

(Fan fan fan.)

Fan.

(Ångrar redan. För övrigt. Det här.)

Lunchblogg

Jag somnar.

(Trötthet är ett stående tema här.)

Fattar inte riktigt hur jag ska klara sex timmar till.

(Kallt vatten i ansiktet? Örfilar? Sönderslitning?)

Har äntligen förstått T9. Lycklig man. Trött lycklig man.

(Synnerligen intressant.)

(Helvete helvete helvete.)

(Jag dricker för mycket kaffe. Dessutom.)

(En rad ord på s.)

Tisdag?

Chet Baker sitter och fipplar på sitt vanliga ställe. Studerade honom i smyg när han gick ut och rökte. Pratar maniskt och drar korta snabba bloss, slänger in ciggen mellan läpparna och nästan rycker ut den igen i samma rörelse. Han äter cigarretter.

Jag vaknade sent (tio över sex) och gjorde mitt skriv på kafé. Gick så där. Lätt förrvirrad. Man. Är jag. Just nu. I dag.

Borde ringa ett par samtal nu. Sen jobbajobba.

Jo.

Och så får jag lite extra hjälp i helgen. Med de små.

Tack, de smås mamma.

22:43

Tog bort förra inlägget. Ångrade. Korkat inlägg.

13:53

Jag är på alla sätt mitt i nånting. Mitt i flera saker. Det blir ingen vila då. Jag är till och med mitt i arbetsdagen, mitt i lunchen, mitt i kaffet. Jag är mitt i där man inte vet var man är. Där man saknar överblick. Vet man nånsin var man är? Jag är här.

Jag antar att jag är här.

8:54

Överlämning av stjärngossedräkt till ex i gryningen. Eller var det före gryningen? Svårt att avgöra i det här vädret. Frukost på det vanliga stället. Läser igenom morgonens. Snabbt gjort. Chefschefen kommer i dag. Ett paraply går förbi. Musiken. Vad vill du ha för juice? På sjuttitalet gjordes försök med jos. Men tejp gick hem. Vill du ha nåt varmt och dricka? Sitta här eller ta med? Långt hår i fönstret. Inne i håret - jag och Billie Holiday. I'll be seeing you. En väska rullar förbi. En ringmärkt kaja. En kraftigt haltande duva. En rad ord på s. Men mest fan.

5:37

Fönstret på glänt. Morgonljudet som bara innehåller sitt eget ljud och nästan inget annat. Som att lyssna i en snäcka.

5:28

Snigelfart. Tassar fram. Ord för ord.

Färdtjänst?

Slutade fem i dag. För trött för att gå hem. Så jag lägger åtti spänn på en grillad macka och en sojalatte. För att slippa gå hem.

Men sen då?

Vad gör jag nu?

En bild av ensamheten

Det står en bil på Mars. Den har kört fast. Den har försökt ta sig loss sedan i maj.

Det är något nästan outhärdligt sorgligt med detta.

Ett mysterium

Man har varit barn. Allting sitter ihop. En människa är många människor i varandra. Och man är samma som då och ändå inte.

Och till och med den man var då förändras, beroende på vem man är nu.

Och man kan stå och titta med sitt barn inne i sig på någon annan som är barn nu.

Tänk att vara barn nu.

21:00

Vårt trådlösa bredband fungerar. Om man ligger i min säng och håller laptopen i en viss vinkel.

Det går dock inte att ladda upp bilder till flickr.

Jag har nog ingenting att säga.

När man är ung är man ofta väldigt säker på saker och ting. Och ju äldre man blir desto mer konfunderad, förvirrad och osäker blir man. Om man har tur.

Brezjnev

Min syster är i Moskva. Hennes senaste bok har kommit ut på ryska.

Min sextonåring har japanskaläxor.

Ja.

Det var bara det.

Japanskaläxa.

Ryska.

Bok.

Syster.